Det låter väldigt klyschigt att säga att när man var liten så var allt så enkelt. Men det var väldigt enkelt när man var liten. Alla tårar som rann ner för ens kinder berodde bara på att man ramlat och skrapat knät i marken. Det var en annan sorts smärta när man var liten. Och ville man skaffa kompisar gick man till parken och lekte hela dagen med de barn som var där och vips så kunde man dela alla hemligheter.
Men ju äldre man blev desto ondare gjorde smärtan och ju äldre man blev desto svårare var det att lita på människor. Man märkte att det inte bara var skrapsår som gjorde ont och man märkte att det krävdes mer än en dag i parken för att kunna dela hemligheter.