1 december
Ibland känner jag mig som världens kanske mest sämsta på att hålla humöret uppe. Hade en grym helg, men glädjen höll sig kanske till mitten av måndagen och sen kom det en ånghest och sparkade mig i magen. Allt krampade, inte minst huvudet. Skrikande huvudvärk fick mig att gå hem i tisdags. Sängen kramade om mig i några timmar och jag kunde andas igen. idag spenderades dagen hemma den med. Började morgonen med one tree hill och drömmarna flög iväg, igen. Hamnade lite senare nere i matematikens och fysikens outhärdliga värld och jag klev nyss upp därifrån. Jag tycker bara om den när jag förstår, och det gjorde jag inte idag. Ingenting ville som jag ville.
Just nu behöver jag lite sympati från min bästavän men det känns ju bra att hon är dissarne och istället hänger med simba och hans vänner. Behöver någon som kan blåsa bort dimman som lagt sig över hjärnan. Tankarna känns instängda och alltid är luddigt. Om 23 dagar är det barnens favoritdag och det suger att jag inte känner mig som ett barn längre. Vill längta och önska men kroppen orkar inte just nu. Snart hoppas jag på en förändring. Trots att jag tröttnat på att vara hoppfull. Jag saknar dina ord, viskandes i mörkret -"..allt kommer bli bra"
Just nu behöver jag lite sympati från min bästavän men det känns ju bra att hon är dissarne och istället hänger med simba och hans vänner. Behöver någon som kan blåsa bort dimman som lagt sig över hjärnan. Tankarna känns instängda och alltid är luddigt. Om 23 dagar är det barnens favoritdag och det suger att jag inte känner mig som ett barn längre. Vill längta och önska men kroppen orkar inte just nu. Snart hoppas jag på en förändring. Trots att jag tröttnat på att vara hoppfull. Jag saknar dina ord, viskandes i mörkret -"..allt kommer bli bra"
Kommentarer
Trackback
