nostalgi trip
Min lilla promenad blev en och en halv timme lång. Det var skönt att gå, bara gå och lyssna på underbar musik från Veronica Maggio och Melissa Horn. Såndär bra tänkmusik som jag gillar. Jag gick till parken vi alltid lekte i när vi var små. Satte mig på en gunga och lät vinden ta tag i mitt hår - kunde inte sluta le. Det var sån härlig känsla. Tankarna gick långt tillbaka och jag blev glad av mina underbara minnen. Gick sedan förbi mitt gamla hus och blev lite ledsen att folket som flyttat in låtit det falla ihop, det ser obebott och tragiskt ut. När vi bodde där var det tvärtom, det var så fint och så bra. Varför kan inte en söt familj med två små döttrar flytta in och utnyttja huset precis som vi gjorde? Men mest av allt under den promenad gick jag och tänkte på min vän, min allra bästa camilla. Tack för att du är så bra, tack för att jag har så många minnen med dig och tack för att jag får ha dig kvar vid min sida. Jag älskar dig - Genom allt.
Kommentarer
Trackback
