Allt jag så länge sett fram emot, de jag strävat efter hela året i trean är nu förbi. Vår underbara studentdag är slut och ångesten smyger sig på sakta men säkert. Kommer jag aldrig träffa dessa människor igen? Vad ska jag göra nu? Vad hände med tryggheten?

Men dagen var oslagbar, så grym på alla sätt och vis. Upp gång kvart över fem, Champagne frukost på Alex veranda i solskenet, fotografering och möss-skrivning i hagaparken, lunch i koppartälten där många höll tal, fick pris och massa annat kul. Skratten var ibland nära att bli tårar då alla var så sentimentala denna fina dag. Sen var det dags och ut sprang vi, ut till fina familjer och vänner. Var helt skakig i benen och var så fruktansvärt lycklig. Snabbt byta om, upp på flaket, hopp dans sång och dränkta i öl. Underbart, precis som det ska vara! Att det efter en timme började spööö regna så att alla trodde de skulle dö av kyla hörde nästan till. Hem, snabbt in i duschen för att få bort all ölstank, göra sig fin igen och möta upp alla härliga gäster. 75 pers, as god mat som mams fixat, god dricka, otroligt fina tal och massor av presenter. Jag kunde inte sluta le, kändes overkligt. Klockan rullade på, gästerna började traska hemåt och klassen ramlade in. Halv fem på morgonen gick de sista och dagen var slut. Nästan 24 timmar av glädje, fest och oförglömliga minnen. Tack