Var nära till tårar igår på planet hem. Att lämna vårt paradis var riktigt jobbigt och jag vill redan tillbaka. Jag minns allt från dag ett och jag saknar det så sjukt mycket. Jag saknar värmen, solen, vattnet och alla härliga människor som vi stött på under våra åtta veckor. Så mycket skratt, vänskap och kärlek. Kan inte riktigt beskriva hur bra vi har haft det och hur gärna jag vill börja om igen. Ta om varenda dag och inte ändra på någonting. Jag vill verkligen inte vara hemma i denna kyla, har dock saknat min fina familj och att krama om dom på Arlanda igår var något jag verkligen längtat efter. Men jag skulle absolut inte tacka nej till att åka tillbaka i slutet av veckan. Få njuta nån månad till ute på en fin ö. Sola, bada och bara vara. Så underbart.

 

På måndag är det tillbaka till verkligheten, då börjar jag jobba igen.. Ska bli mysigt att umgås med alla små pluttar igen men att gå upp tidigt är inget jag längtar efter. Har inte mycket att se fram emot just nu vilket gör det hela ganska deppigt. Månaden innan jag åkte så gick det att stå ut trots att jag var så ofantligt trött på allting. För då visste jag att om bara ett litet tag så står jag på en strand med fötterna i havet. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska längta till. En sommar som är helt utan planer? Jag vill åka till Thailand igen, jag vill vara fri från stress, krav och tider. Jag vill uppleva det där lugnet som solnedgången på Koh Tao gav mig. I en kvart satt jag helt tyst, på en strand med mina bästa vänner och allt vi såg vad havet och solens strålar som gav ett varmt sken över hela himlen. Det var så vackert att jag blev stum. Jag älskade verkligen allt med Thailand. Mitt paradis.