Hade precis en liten lyckostund. Satte underbar musik på högsta volym och dansade mig genom rummet när jag plockade ihop kläder till en vecka i stöten. Fortsatte dansandet in i duschen och njöt av varma strålar som smekte ansiktet. Svepte sedan in hela håret i väldoftande oljor som tydligen ska ha någon läkande effekt, om man nu kan rädda min stackars skadade hår. Fick sedan ett sms av en söting som jag hunnit sakna en del sen i tisdags, hoppas jag hinner säga hej en snabbis imorn då han lämnar stöten när vi kommer dit.

Har precis hittat ett golv i mitt rum, plockat lite bland mina fina presenter och ätit en god frukost. Nu blir det skola, 12.20 till 14.50, fick skippa sista lektionen för att gå på riskettan.. fyra timmar på en fredag, snälla skjut mig. Sen ska jag i alla fall träffa cami, har inte nån som helst lust att dra ut men vi får se vad vi känner för sen.

Jag vill, jag behöver, jag måste.

Det är faktiskt himla svårt att skriva en bra och intressant analys om en bok som var fullkomligt värdelös.

Jag satte på en film igårkväll trots att jag var alldeles för trött. Tankarna sköljde över mig, tankarna om det som var förut. Hålet som bildades när vi slutade prata med varandra. Jag ville inte känna efter men jag gjorde det ändå och det jag kom fram till var en saknad som bilivit allt mindre. För just i samma stund ringde telefonen och jag blev glad när jag såg vem som ringde. Det var han som gjort hålet där inne så mycket mycket mindre. Han ringde bara för att prata, precis som du brukade göra. Tanken slog mig att han tog en steg in i mitt liv bara för något år sen och på senaste klivit djupare och djupare in, blivit än av de närmsta vännerna. Precis som du och jag men ändå inte. Han och jag vet vart vi har varandra, det visste aldrig vi. Jag är så glad att jag honom, inte för att fylla ut din saknad utan just för att han är så underbar. För att han är en sann vän och någon jag aldrig kommer släppa. Jag behövde nog bara inse det.

Kvällen igår började helt underbart, alla vänner samlade på ett och samma ställe. Ett stort plus var fin sång och massor av fina presenter. Men det blev lite för mycket alkohol för vissa, vilket ledde till för mycket upptorkande.. men sen var det tydligen någon som tyckte det var roligt att ta massa dricka och min ipod också - inte lika kult.

Lukas väckte mig imorse och asgarvade i telefon. Frågade om jag tittat ut genom fönstret och sa att alla bussar var inställda och tåget typ inte gick. Så ja, det blev en dag hemma. Vet att jag egentligen behöver lektionstiden man vad ska man göra!? Har feta matte, fysik och svenska uppgifter att göra så det blir inte direkt en chill dag hemma. Men jag tänker banne mig sitta kvar under täcket i soffan i pyjamas heeeela dagen!

Alla ord känns tomma. Bildar bara meningslösa rader. En text utan betydelse känns onödig.
Så jag raderade alla mina försök till något bra och skrev istället det här, inte för att det har någon mening.

Om fem dagar fyller jag arton. Om fem dagar börjar livet påriktigt som jag och Camilla längtade så mycket till. Om fem dagar är jag i London och bara njuter med världens bästa familj. Om fem dagar är jag säkerligen en aning fattigare. Om fem dagar har nog ångesten kring plugg och praktik växt sig ännu större. Om fem dagar.

Jag är trött på att inte orka. Trött på att jag ger upp så lätt. Jag vill verkligen bestämma mig och hålla det jag lovar mig själv men bryter det oftast dagen efter. Jag är hopplös när det gäller löften till mig själv och det gör mig så arg. Hur svårt kan det vara egentligen.. Jag blir alltid lika besviken och trött på mig själv som ständigt misslyckas. Jag vet att jag har ett mål men det känns bara så långt bort just nu. Känns som att det kvittar om jag ens försöker.

Efter mycket om och men så är i alla fall emmaboda biljetten och bussresan betalad. Kommer bli grymt nice och jag är sååå taggad. Satt och kollade över pengarfronten idag också. Känner att pengarna kanske inte riktigt räcker till alla äventyr så får hoppas på lite jobb i början av sommaren för ska fan inte snåla, den här sommaren ska bli den bästa någonsin!!! Nu är även bästaste hemma igen och jag har saknat henne, livet känns lite lättare när hon är omkring. Nu blir det att kolla inspelade solsidan och förbereda mig mentalt för ännu en skolvecka.. ses

Vaknade imorse utan att klockan behövde ringa. Kände mig utvilad och det var länge sen. Gick upp och satte på mig skönaste mjukiskläderna jag hittade, längtade lite efter en onepiece men den kommer hoppas jag. Mailade till kanske tio stycken om praktik och kände mig duktig. Gjorde mig lite toast och satte på en avsnitt av one tree hill. Har fortfarande gått om tid på mig, börjar inte förrän tjugo över tolv. Till halv fem kommer nog bli segt men lite lättare efter en morgon som denna. Ikväll blir det bowling och mys med bästa jessika och nicole, som lite laddning inför cupen imorn.

Det känns ganska meningslöst, att aldrig få något tillbaka.

Dagen har varit en ren pina, hade en galen mensvärk som rent ut sagt krampade i cirkus två timmar så pallade inte mer och gick hem. En kopp te, en skön soffa och tre avsnitt one tree hill senare så mår jag faktiskt bättre. Nu har jag även fått lite plugg gjort och har precis mailat en framtida praktikplats hoppas jag på, så nu är det bara att vänta och se. Imorn är det onsdag och en ganska chill dag i skolan, även torsdag är chill och sen är det äntligen fredag igen (gäller att vara positiv). Har bestämt mig för en rehabhelg som ska bestå av mys, bowling och lite fotbollscup. Det gillar vi.